Träningsreflektioner: Puls, watt eller känsla?

Vanligtvis baserar jag mycket av min cykling på känsla. Det är såklart väldigt strukturerat och jag går sällan utanför ramarna men det handlar ändå mest om vad jag känner i kroppen. Undantagen handlar om när jag ska hålla viss puls under olika typer av tröskelintervaller.

Ni som känner mig vet att jag sällan ”nördar” ner mig i siffror, digram eller grafer. Från början handlade det om att jag inte ville stressa mig själv onödigt mycket över vilka nivåer man ”bör” komma upp i på olika pass enligt olika mätinstrument. Senare har jag kommit till sans med att alla är olika, tränar på olika sätt och mår bäst av att mäta eller inte mäta.

Under senare delen av sommaren har jag dock fått låna en Stages wattvev som jag trampat runt med och fått känna in lite. Även om jag fortfarande inte är någon siffernisse tycker jag att detta är rätt så intressant. Det kan verkligen ge ytterligare en dimension till träningen där den oftast stämmer mer överens med min känsla i kroppen. Det kanske inte går så fort i tex rak motvind men jag kan då ändå se att jag tar i satan och får ut bra träning. Jag har dessutom fått lyxen av att få mina siffror analyserade och kan dra nytta av det för fortsatt träning och upplägg.

Jag börjar mer och mer förstå mig på hur det hänger ihop och ju mer jag förstår själv desto lättare har jag att motivera mig. Pulsen är en del och ibland älskar jag när benen är starka och det är lätt att komma upp till nivån jag ska hålla. Ibland vill jag mörda pulsvisaren med blicken för att den inte vill röra sig hur mycket jag än tycker mig ta i. Därför känns det som att det här med watt är nästa steg i min teknikutveckling 😉

Jag började på noll för ett par år sedan, har sedan bytt upp mig materalmässigt steg för steg, var sugen på watt redan innan den här säsongen men fick prioritera annat. Till nästa år får jag se till att det händer. Jag tror det kan hjälpa mig ta ett litet steg till på min väg mot cykeltoppen i såväl min dagliga träning som på tävling.