Touchdown Stockholm och VM-uppladdning.
Hemma igen. Det är oerhört skönt. Mycket har hänt på sistone och jag har inte ens hunnit berätta hur det var på EM, mitt första internationella mästerskap. Jag hade ett gäng jättebra dagar med hela truppen. Det var också kul att det just var en trupp, inte bara damlandslaget som jag varit iväg med tidigare. Nu var även junior, U23, herr såväl som dam på plats med en massa grym personal som tog hand om oss.
Foto: Isabelle Söderberg
Vi hann vara på plats några dagar innan och tränade på banan och kunde ladda ordentligt. På själva tävlingsdagen var stämningen god och jag hade blivit 10 år yngre då jag var registrerad som född 98 istället för 88 och således även fått fel färg på nummerlappen. Martin och Frank fick måla om innan start så att resten av klungan inte skulle bli lurade att tro att jag tävlade i U23-klass.
Det var en ganska nervös klunga och några krascher ganska tidigt men alla i laget klarade sig och kunde jobba bra ihop. Det gick ganska lugnt till uppför den långa målbacken de första två varven men på det tredje attackerades det och jag var på hugget och gick med. En stund. Satan vad de körde, jag fick vinka om Emma när mina ben hade parkerat och sakta men säkert sjunka genom fältet hela vägen upp till varvning. Det blev lite jojo för mig efter det men gjorde det jag kunde för att sätta laget för jaget tills jag tillslut åkte av ordentligt näst sista gången upp och gick i mål med en liten grupp ett par minuter bakom huvudklungan. Jag gav det jag hade och kom ifrån mästerskapet med en bra känsla av vad som hade varit. Det gav helt klart mersmak och vi hade en mycket bra stämning tillsammans.
Efter EM kom jag tillbaka till Lendelede för att avsluta säsongen i Belgien. Det blev mycket distans, jag hann med ett test på Bakala Academy och mitt hjärta kom ner några dagar innan hemfärd. Vi hann cykla till och ett par varv på velodromen i Roubaix, jag fick chans att visa några klassiska kullerstensbackar och vi fick se delar av den avslutande etappen på Eneco Tour. Några mycket bra dagar helt klart. I måndags, sista dagen, körde jag kermesse i Berlare och vred ur det sista. 11 varv skulle avverkas och jag kom loss i utbrytning redan på det tredje. Det höll faktiskt hela vägen och jag slutade 5a med rätt trötta ben. Även om pallplats hade varit roligare känns det bra att avsluta på topp.
Foto: Hinninck Paul
Oskar och jag satte oss i bilen tidigt i torsdags morse och körde de 12h till Lund där vi passade på att övernatta hos Mikaela och Tobias och spana in deras nya lägenhet. Hann med ett blåsigt pass på de skånska slätterna innan vi brände av den sista biten hem till Stockholm och landade alltså här igår kväll. Ibland kan det kännas lite vemodigt att packa ihop sitt liv och lämna något man haft som en trygg bas länge. Nu är känslan något annorlunda då säsongen inte är över och det väntar ett VM om bara några veckor. Jag har haft en bra säsong men kan inte riktigt sätta mig och summera den än. Jag kommer säkert kunna landa framåt slutet på oktober men än är det lite rörigt i huvudet. Jag är i alla fall glad att vara hemma och få ladda inför säsongsfinalen med nära och kära.
Jag har redan inlett med en blöt hösttur på kända vägar och ett besök hos Access Rehab. I morgon får jag först morgonmysa med intervaller med brorsan följt av frukost med vänner på Le Mond. Motivationen är på topp och det ska bli riktigt spännande och kul att få ladda och bygga upp inför ett VM.