Lotto-Belgium Tour och EM nästa.

Foto: Roger Vandenbosch

Under veckan som gick har jag kört tävlingen Lotto-Belgium Tour. Jag hade bra minnen med mig från förra året då vi vann med Svenska landslaget genom Emma Johansson och jag kände mig taggad inför etapploppet. Denna gång skulle jag köra för mitt Belgiska team och det kändes nästan som en hemmatävling då jag tränat mycket på etappernas bansträckning.

På tisdagen drog allt igång med en kort prolog och jag placerade mig i mitten på fältet, det är ungefär där jag brukar hamna när det kommer till tempolopp internationellt så ingen större förvåning även om jag alltid vill göra bättre såklart. Jag visste att linjeloppen som skulle följa var lite mer min grej och laddade om för dem.

Onsdagens etapp bestod av knappa 130km med ett stort och ett gäng (6 kanske? jag minns inte riktigt) korta varv. En tjej från ett av de bättre lagen låg redan solo när vi kom in på småvarven och jag attackerade på det första och kom loss. Jag fick ingen med mig men märkte att jag knappade in på henne och kunde gå ikapp efter dryga milen. Vi samarbetade bra tills det var typ två varv kvar då den jagande klungan körde in oss och allt slutade i en klungspurt där jag i alla fall lyckades ta en topp 20-placering med att komma in som 18e på rätt trötta ben.

Foto: Brian Petyt

I och med min soloattack samlade jag på mig värdefulla poäng på spurttröjan och låg 2a efter hon som kom loss innan mig på onsdagen. Uppgiften blev då för dagen att gå på spurtpriserna och försöka ta över tröjan. Efter bara några mil blev dock tävlingen neutraliserad och både en spurt och ett bergspris fick ställas in. Den sista spurten blev avgörande och vi gav det ett väldigt bra försök att sätta upp mig men jag orkade inte riktigt hela vägen fram mot de andra mer meriterade storspurtarna.
Inför mål jobbade jag stenhårt som uppdragare själv och kom således in i baken på klungan men belönades ändå efteråt med pris för mest offensiva cyklist.

Foto: Krist Vanmelle

Sista etappen bjöd bl.a. på den beryktade ”Muur van Geraardsbergen” och ”Bosberg” som avslutning. Två gånger vardera. Med målgång uppför till torget i Geraardsbergen. Det väntades hårdkörning helt klart. Jag hade ju ändå känt mig stark under veckan och såg på etappen med någon slags skräckblandad förtjusning, det är ju kul att köra hårt också.
Redan innan första spurtpriset kastade min lagkompis Alexandra loss. Hon fick tyvärr inte sällskap av någon men vi andra i laget kunde hyfsat enkelt bevaka klungan och vara med på det som hände. Upp till första bergspriset kunde jag gå med täten och se till att inget kom loss utan oss representerade. Fick en bra känsla inför de avslutande tuffa varven runt Geraardsbergen och tänkte att det här kan bli en bra dag, bara hålla huvudet kallt. Alexandra fortfarande solo i tät.

Foto: Hubert Giddelo

När man kommer in mot ”muren” första gången är det alltid hektiskt och tekniskt för att få en bra position inför den trixiga och branta klättringen. Jag satsade allt och kom in topp-10. Bara ta backen i min egen takt så hårt jag kunde och kom upp på toppen med en andragrupp som körde in dom första. Andra gången in mot ”muren” hade vi även kört in Alexandra som tyvärr fick släppa uppför men skickade iväg mig med en drös positiv pepp. Jag kom återigen upp med en andragrupp som kunde jaga ikapp den första. Måste erkänna att det kändes rätt häftigt att hålla taktpinnen uppför ”bosberg” med Marianne Vos på hjul, för er som vart och kört i området.

Helt död efter målgång… Foto: Alain Sennesael

Tredje gången in mot Geraardsbergen och mot målgången hade jag inte så många krafter kvar att ta position och dra på någon dunderspurt uppför. Fick se mig besegrad av de andra starkingarna i klungan och kom över mållinjen som 24, vilket gav mig plats 22 i totalen över hela veckan. Alexandra tog hem bergspriströjan och ”mest offensiva cyklist” för dagen så man får nog påstå att vi haft en bra vecka på de belgiska vägarna.

Efter loppet åkte vi till ett gemensamt boende i Oudenaarde. Vi kommer vara här fram till onsdag då det bär av mot Frankrike och EM. Det blir mitt första internationella mästerskap och jag känner mig riktigt peppad inför helgen. Bara fortsätta hålla huvud och ben kalla, fokusera på äta, träna, sova så hoppas vi på pang-pang på lördag.

Foto: Alain Sennesael