Racerapport x2

Omloop van Strijen

I lördags var det dags för en lite mindre tävling med bara klubbcyklsiter då världseliten var och körde världscup. Det var nog första tävlingen för många på startlinjen och ganska hetsiga 150st som knökade och bökade för att få bra position i början.

Vi kom till start med att bra lag och visste hur vi skulle kunna utnyttja läget till våran fördel. Som bekant blåser det mycket i Holland, så även i lördags. Det var en pannkaksplatt bana (eftersom det också knappt finns några backar i Holland) och vi skulle köra 8 varv á 10km.

Redan från start var det hårdkörning och det bildades snabbt flera olika grupper då klungan sprack av i kantvinden. Vi var först 6 från laget i första gruppen men desarmerades så småningom till 4. Eftersom Monique hade störst chans att vinna körde vi andra för henne och slet och slet och själv fick jag många lektioner i hur man ska hantera, eller hur man verkligen inte ska hantera, vinden här.
Väldigt bra att ha lagkamrater som styr och ställer lite med mig så att jag hamnar bättre och kan hjälpa dem bättre!

På sista varvet plockade jag in några utbrytningar/attacker för att hålla klungan samlad. Till spurten hade jag tyvärr inte så mycket att komma med kvar i benen, men Veerle drog upp Monique till en finfin 2a-plats, hon kom själv 4a och jag trillade in som 10a.
Bra dag och bra lagkörning!

Novilon Eurocup UCI 1.2

Efter tävlingen i lördags åkte jag hem till Ymke i laget och bodde där över natten eftersom det skulle vara ny tävling igår igen. Jag hade väl mina förhoppningar på att världseliten skulle vara lite småtrötta efter deras drabbning dagen innan men tji fick jag!

Det var för det första svinkallt och jag, med flera, stod verkligen och huttrade i starten trots dubbla underställ och benvärmare… Det tar ju lite tid för alla lag att bli presenterade så man hinner stelna till där i startfållan. För det andra var det verkligen inga trötta ben på de andra cyklisterna. Direkt när mastern släppte var det full gas! Vi skulle ta oss från söder till norr, från punkt A till punkt B och det blåste satan från öster. En full dag med kantvind med andra ord.

Man kan ju tänka att de bättre lagen utnyttjade läget för att göra sig av med så många som möjligt så fort som möjligt. Redan efter ett par km tyckte jag att jag hade slitit ont bara för att sitta kvar i klungan, det hade redan bildats en utbrytning på ca 15 pers. Jag tänkte för mig själv att det måste ju lugna ner sig snart. Men icke. Det bara fortsatte att köras på. Stenhårt. Jag var med riktigt bra över kullerstenen efter ca 14km och även upp över den enda, men tuffa, backen efter ca 28km. Nöjd med att ha bra driv och tryck när andra stod mer still!

Foto: Anton Vos

Kunde andas lite utför bara för att få börja kriga direkt igen för att inte åka av. Det höll inte så länge tyvärr. Jag fick ge mig efter ca timmen och hamnade i en grupp som körde bra tillsammans och plockade upp diverse cyklister som droppat av från gruppen framför. Efter ca 60km kom en bil förbi och sa att vi var för långt efter täten och blev avplockade. Eller avplockade är fel ord. Vi behövde fortfarande ta oss till målet. Riktigt glad att jag inte var själv och att det var några i gruppen som hade hyfsad koll på vartåt vi skulle. Tog en lite kortare väg och fick ihop runt 4mil nedrullning in till målet.

Jäkligt surt såklart.

Jag försöker ändå vända på det och tänka att av ca 200 till start var det 47 som gick i mål. Det var bara en enda klubbcyklist som gick i mål, resten var proffs. Den enda var min lagkompis Monique, som kom 11a, och jag är så grymt imponerad av henne och glad att vi är i samma lag. Vilken inspiration!
Många bra namn fick kliva av och många bra namn var även bakom mig och blev avplockade tidigare in i loppet. Jag tar med mig det jag gjorde bra, slickar såren och kommer igen till nästa tävling på söndag!