Fokuserar och prioriterar

Vardagen flyter för det mesta på i ett äta-träna-sova-mode. Vissa undantag för att handla mat, tävla eller släpa cykeln till närmsta meck av olika anledningar.

Ett annat undantag från regeln var i tisdags. På kvällen brände jag iväg till Oosterhout i Holland för att vara med på en lagpresentation. På plats var alla klubbens olika lag från knattar till elit. Sjukt mycket folk, god och livlig stämning och lite allvar när lagen presenterades på scen. Som enda utlänning i laget blev jag utvald att svara på lite frågor om varför jag valt att tävla för just den klubben, hur det fungerade och hur livet såg ut för mig.

Jag varken jobbar eller pluggar just nu, utan är ju här för cyklingens skull.
Det enda jag fokuserar på är att bli så bra som möjligt på att cykla. Det innebär ju att mitt enda fokus är mig själv. Jag måste ta hand om mig själv och ge mig själv de bästa förutsättningarna jag kan. Självklart tillkommer det ju en del annat fokus när det handlar om lagsport och man måste se till gruppens bästa och följa en taktik, men för att jag ska orka följa taktiken måste jag se till att jag är mitt bästa jag.

Ibland leder således fokuset till att jag måste prioritera. Prioritera mig själv i första hand för att kunna prioritera annat och andra i andra hand. Oftast är det inte så svårt och det rullar på bra. Jag följer en plan och har mina rutiner.

Igår vaknade jag dock med snor i näsan och jag var torr i munnen/halsen. Jag visste direkt att jag inte borde köra de 5h som var planerat. Jag behövde fokusera på att INTE bli sjuk på riktigt. Men. Mitt fokus är ju samtidigt att bli bra på att cykla och då måste jag ju träna. Dessa tankar tror jag snurrar runt hos de flesta idrottare. Man känner sig lite smårisig och vet att man BORDE vila (vad gör en dag extra vila egentligen i långa loppet?) men samtidigt vill man inte missa sin träning. Konkurrenterna är säkert ute… Mina lagkompisar förväntar sig att jag ska vara i form… Jag vill själv bli ännu starkare… Jag känner mig dålig för att jag ligger här hemma och vilar…
Man slåss helt enkelt med sig själv. Hjärna mot vilja.

Njöt av långfrulle i soffan istället.

Så jag skickade ett meddelande till Isak. Han sa vila. Vilket jag i och för sig redan visste men det var lättare att ta beslutet när det kom från honom. Det är lättare att vara bekväm och lugn med att ta en extra dag vila när det är någon annan (som jag verkligen litar på) som säger det.
Det är tävling på söndag igen och det är viktigare att vara frisk då än att klämma in ett träningspass nu.

Igår låg jag alltså på soffan hela dagen och läste bok och kollade serier. Hanna skjutsade även iväg mig till en meck på eftermiddagen för att fixa ett glapp i styrlagret. Jo, jag vet hur man gör själv också men nu hade jag behövt en extra distans eller kapa gaffeln. Ingetdera hade jag möjlighet till där vi bor. Jag har fått en längre styrstam som dessutom tydligen var lite lägre, därav hade jag behövt en extra distans. Mecken valde att kapa gaffeln. Problem solved.

Resultatet av gårdagen var att jag idag vaknade utan snor och annat trams och har vart ute och rullat lite lätt. Känns bra. Vad som kunde ha hänt om jag kört som planerat igår är att jag möjligen vart sjuk på riktigt idag. Allt som oftast ÄR det värt att ta den där extra dagen innan det blir illa på allvar. Nöjd alltså med rätt prioriterat och nu fokuserar jag på att vara i slag på söndag!

Grått idag men skönt med frisk luft.