Racerapport: Rabo Koepel Race, Lierop
Igår åkte svensklägret i Zandbergen till Lierop för att återigen tävla. Jag och Hanna slog ihop oss med Linnea och Alexandra i BMS Brin, som bor på samma ställe, och gjorde den ca 2h långa bilresan lite trevligare.
Efter en del letande på plats lyckades alla hitta till sina respektive samlingsplatser och sen gick det på rutin. Byta om, nåla tröja, få benen linimenterade (nytt ord för SAOL?). Mötet gicks igenom på holländska som vanligt, men fick det viktigaste och det som berörde mig översatt. Gott så, jag visste vad min uppgift för dagen var och kunde koncentrera mig på det.
Rätt nervös igår faktiskt. Vet inte varför… kallt väder, många till start, visste minimalt om banan? Vi var tidiga till inskrivningen och hamnade således ganska långt fram i startfållan. Kunde där småsnacka lite med tjejerna i Crescent som är här och kör lite tävlingar, kul!
Första långa varvet låg jag högt och kunde bevaka, hände inte så mycket och farten var inte särskilt mördande. Fram mot varvning för de avslutade 4 kortare varven började det hetta till. Jag kom iväg med 3 andra i en knapp mil kanske innan vi blev inkörda av klungan. På något vänster tog jag väl en liten mental paus vid inhämtande och hittade mig själv typ sist i klungan. ”Här kan jag ju inte vara” tänkte jag och började sick-sacka mig upp igen. Väl i täten smällde det till igen och det var åter läge att sticka iväg baserat på vilka som försökte slita sig loss.
Vi blev en liten grupp som direkt började samarbeta för att skapa lucka till klungan. Strax därpå anslöt även min lagkompis Monique och vi blev 8. Här var det ca 2,5 varv kvar á ca 19km. Vi samarbetade bra, jag fokuserade på att göra det så bekvämt för Monique som möjligt då det var henne vi skulle köra för idag. På sista varvet blev det stökigt igen och folk började mygla. Jag slet för att hålla farten uppe och inte låta klungan komma ikapp samt att ge Monique chansen att kunna ta det lite soft i bakgrunden. Sista kilometern gick en redig attack som jag plockade in, sen kontraattack från Floortje som jag tyvärr inte hade några ben/huvud kvar för att gå på. (Här borde jag kanske bara satsat allt jag egentligen inte hade kvar men benen var vid det här laget så tomma så deras signal till hjärnan var tyvärr starkare än det motsatta).
Det ledde till att just Floortje kunde solosegra. Jag vred ur det jag hade så långt det räckte och hoppades att Monique skulle ha krafter kvar till en bra spurt. Hon knep en snygg 3e-plats och jag rullade in precis bakom gruppen och slutade således 8a. Mycket nöjd med dagen! Tar med mig mycket som var bra och en hel del jag har lärt mig och kan göra bättre nästa gång också.