Premiären avklarad. Puh!
Jag kan såhär i efterhand berätta att jag haft lite strul med licensen och starten igår låg i farozonen. Strulet ledde till att jag egentligen var mer nervös över att inte få starta än vad jag var över själva tävlingen. Tills jag fick klartecken. Då började jag inse att jag nu hade ett tufft race framför mig. En klunga på knappa 200 pers varav de allra flesta jag inte hade någon som helst koll på. Vems hjul är bra att ta? Vem ska jag undvika att ligga nära? Vilka behöver jag ha extra koll på? Förutom mina lagkompisar då…
Jag hade inte direkt vilopuls i startfållan men kom iväg bra och när jag startat så släpper alltid nervositeten och fokuset tar över istället. Avancera. Avancera. Avancera. Det är en väldigt stor del. Eftersom alla vill ha en bra position långt fram avanceras det hela tiden och gör man inte det själv hittar man sig själv snabbt längst bak i klungan.
Jag lyckades hålla bra koll på mina lagkamrater och kunde hålla en bra position för det mesta. Fick munhuggas lite och närkontakt då och då men inget värre än så. Alla vill ju fram… Jag hade inte lagt alla detaljer om banan på minnet utan valde att fokusera på 2 saker. Efter ca 48km skulle det vara en jobbig och smal kullerstensbacke på 700m med ett bergspris på toppen. Efter ca 64km skulle det svängas in på en mycket smal väg. Den smala vägen skulle sedan återkomma på varje av de 5 korta varven men då jag hade cyklat första varvet hade jag bra koll på banan.
I övrigt fanns det lite sprinter här och var men lade inget fokus på dem. Dock lyckades jag med konststycket att ligga så bra till att jag knep en 3e-plats på en av målpasserings-sprinterna på korta varvet. Var osäker på om det var någon sprint på det varvet och låg i spets just då men eftersom ingen annan verkade spurta så gjorde inte jag det heller. Tills någon ställde sig upp till vänster. Då blev det fart på mina ben också 😉
På de korta varven fanns även en backe som efterhand verkligen tog ut sin rätt. Jag hade sällskap med 2 lagkamrater i det som var kvar av klungan fram till sista varvet då det bara var jag och Monique kvar där. Jag visste innan att hon är en bättre spurtade än mig så försökte hjälpa henne så mycket som möjligt. Vi fick väl inte riktigt till det i spurten men hon kom in på en 14e-plats (3a i klungspurten) och jag tog en finfin 21a-plats! Det var en grupp på 11 man som var loss dryga minuten före klungan. Sara Mustonen tog en snygg 3e-plats!
I stora drag är jag grymt nöjd med min premiär och ser fram emot att utvecklas mycket i år. Ju fler tävlingar på den här nivån jag kör desto skickligare kommer jag bli. Nytt race redan på torsdag så bara att ladda om.
På ämnet fånigheter under loppet. Min Garmin som jag fick för inte alls länge sedan har tydligen en pulsinställning. Upprepade gånger pep den argt 3 gånger i rad och varnade för ”för hög puls” eller ”pulszon har överskridits” eller nåt liknande. Jag läste inte så noga, hade fullt upp med annat. Innan jag insåg att det var min egen som pep hann jag bli störd över att någon annans klocka verkade upprörd över något. Återkommande. Och alltid precis bredvid mig. #Fail. Ja, det var rätt jobbigt. För det mesta. Men riktigt kul och väldigt skönt att ha kört första racet och vara igång nu.
Lämna ett svar