INTE vilse!

Nu närmar det sig verkligen tävlingspremiär. På söndag smäller det och idag har sista hårda passet avverkats. 4h hård distans stod det på schemat och jag var minst lika orolig för att hitta runt själv (och komma tillbaka) på 4h som jag var orolig för hur benen skulle må. Ni som känner mig vet att jag har en rätt kass känsla för riktningar. För er andra kan jag berätta att jag inte över huvud taget har någon som helst koll på vilket håll som är hemåt eller bortåt… vilket då inte är särskilt fördelaktigt om man ska ge sig iväg ett gäng timmar på helt okänd mark själv.

MEN. Solen sken och det var sisådär drygt 10 grader så humöret var på topp! Jag började med att köra ca 1,5h på måfå och sedan plockade jag upp kartan vid lite större vägskäl med flera olika skyltar så jag visste varthän det borde barka. Lite lätt imponerad av mig själv (även om jag fuskade med karta) var jag tillbaka efter 3.45 och behövde bara skarva lite i närmaste omgivningarna 😉 Klapp på axeln till mig själv!

Nu är det lite lugnt och skönt fram till tävlingen som jag för övrigt inte än hunnit bli nervös över. Jag känner mig peppad men vet att det förmodligen kommer börja pirra lite lagom framåt lördag kväll. Det är ju inte bara tävlingspremiär. Det är ett helt nytt lag. Nya rutiner. Nya mot/medcyklister. Nya vägar. Större klunga.

Jag får ta en sak i taget och växa in i det.

Idag kom även mitt chip för tidtagning (som jag glömt i Sverige) så nu kan jag släppa den oron i alla fall. Tack mamma och pappa för hjälpen! Det är inte bara att sätta sig på sadeln och köra, en hel del annat fixande och rodnade runt omkring krävs för att få det att gå ihop. Ibland önskar jag att det fanns en manual till hur och vad man behöver tänka på och/eller fixa inför ett projekt som detta. Antar att det dock finns tusen olika sätt att göra det på. Kanske jag ska göra min egen lista som jag kan förmedla till intresserade tjejer framöver?