Racerapport: Erondegemse Pijl UCI 1.2

Sista rycket innan lite vila. Det kunde gått åt båda hållen. Antingen skulle jag lyckas kräma ur de sista lilla skälvande krafter som fanns kvar i kroppen eller så hade jag redan checkat ut och skulle inte vara med i matchen alls. På eller av.

Det blev det första och jag gjorde ett riktigt bra lopp! För det första vill jag bara säga att banan var helt GALEN. Vi skulle köra 120km, först en transportsträcka på 6km till ett stort varv följt av 8 små. 150 till start och sista racet i Lotto Cup så folk var taggade och hetsiga. Banan arrangören hade lagt liknade mer ett riktig knixigt GP än något linje. Var man inte med bland de 15 första var det en kamp på liv och död när det konstant svängde tvärt höger, vänster, smalnade av, hinder, dålig väg och den berömda ”vallgraven” i mitten på vägen som Belgien är känt för. Istället för att asfaltera har de lagt ut betongplattor av modellen större med skarpa skarvar horisontellt men även en redig glipa mellan väghalvorna som är perfekt storlek för att fastna med ett cykelhjul i. Jag trodde att det skulle vara över efter de inledande 6km men icke! Galet var ordet.

Hur som helst gällde det att hålla koll på Hollands landslag som hade en stark uppställning och jag fick kämpa med att hålla mig själv kall och bevaka. Vi var med bra när det attackerades och turades om att sticka. Framåt småvarven kom 4 loss och jag var snabb nog att stöta precis innan en skarp kurva så att jag kunde köra ikapp dem ensam. Vi 5 trummade sedan på med varierad styrka. En tjej lade sig mest på hjul, en annan verkade riktigt trött och gick med ibland medan vi andra 3 försökte hålla klungan på behörigt avstånd. Det höll rätt länge men tyvärr blev vi inkörda med dryga 20km kvar och nya attacker följde. Jag lyckades hålla mig kvar i fronten och kunde slita mig med när en större grupp om knappa 15 kom loss. Nu var det nära till mål och jag tänkte det må bära eller brista (helt) eftersom jag var rätt trött sedan att nyss blivit inhämtad från utbrytning…

En holländare attackerade och fick med sig en annan, jag hade inte mycket att komma med tyvärr och fann mig i den lilla gruppen bakom. Vi samarbetade hyfsat fram till mål och höll undan klungan. Fick inte till spurten riktigt trots att jag försökt tänka till innan. Får skylla på fysik och mental utmattning men kämpade mig in på en 9e-plats ändå! Såklart vill jag mer men är nöjd med att jag gjorde ett bra lopp. Bådar gott för framtiden!

Nu på förmiddagen har jag packat ihop mig för hemfärd ikväll. Ska bli gött att komma hem och få ordning på kroppen. Sliten både här och där och ser dessutom väldigt mycket fram emot att gå på bröllop på fredag! Jag tar med mig solen 😉