Pallplatser i Belgien

I lördags mötte jag upp Alexandra på flygplatsen i Bryssel för att åka gemensamt ”hem” till mig i Lendelede. Vi har samma tävlingsprogram den här perioden så det är både smidigt och trevligt att bo ihop ett tag nu.

Redan i söndags stod vi båda på startlinjen tillsammans med en handfull andra från laget. Det var offensiv åkning från start och många olika attacker och utbrytningar från våran sida. Jag kom iväg två gånger med olika grupper, varav den senare skulle visa sig hålla hela vägen in i mål. Vi var 5 i gruppen som jobbade bra tillsammans fram till sista varvet. Eftersom det fanns två från samma lag började de göra livet surt för oss andra med kontra-attacker på varandra. Vi lyckades dock plocka ner deras försök att komma loss och kom samlade in för en spurt. Jag måste erkänna att jag inte vågade hålla mig tillräckligt kall och drog igång lite tidigt och slutade på en tredjeplats. Även om jag gick för vinst så är jag nöjd med dagen och det är alltid kul att få stå på pallen.

14192129_10208588594964565_5749481424547378034_n
Foto: Brian Petyt

Här i cyklingens förlovade land är det ett konstant flöde av lopp att ställa upp i så vi väntade inte särskilt länge med att nåla en ny nummerlapp på våra tröjor. I måndags var det således dags igen och vi tog bilen till Putte (OBS. Kul namn hehe) för att köra 27 varv på en pannkaksplatt bana. Jag gick loss ensam ute på femte varvet för att försöka ta det första spurtpriset men blev tyvärr upphunnen precis innan linjen av två jagade cyklister. Vid det laget var jag sanslöst stum och kunde inte komma in på hjul. Jagade dem ett tag men två mot en med parkerade ben gick bara inte. Frustrerad är bara förnamnet då jag kände att de där två kommer hålla med tanke på hur resten av fältet såg ut.

14212174_681335155349948_162978651780852668_n
Foto: kvkmedia.be

Jag blev inhämtad av den jagande klungan och hoppades att de skulle fortsätta jaga vidare mot de två i täten men mina farhågor besannades tyvärr och tempot slog av. Jag vet inte hur många gånger både jag själv och andra försökte attackera men allt plockades ner och det stannade av. I mitt stilla (och frustrerade) sinne tänkte jag att förr eller senare kommer de andra att titta en sekund för länge på att ”någon annan” ska följa min attack och då kan jag komma loss. Med lite drygt fyra varv kvar kom läget då Alexandra och min andra lagkompis Pia låg i tät på klungan inför en skarpare kurva och jag kunde attackera mig själv förbi precis innan svängen utan att någon annan skulle hinna få plats. Jag litade på att mina lagkompisar skulle ta kurvan lugnt och försiktigt när jag kom flygande för att ge mig en liten extra lucka och jag kom iväg. Nu hade jag min chans och bombade på samtidigt som jag hade koll bakåt och insåg att klungan lät mig gå, i alla fall initialt. Jag kollade mina watt efter något varv för att hålla koll på att jag låg på en hållbar nivå. Det gjorde jag inte och slutade således att titta på vad siffrorna sa.

I mitt huvud hann jag pyssla med allt möjligt under de där fyra varven. Det första varvet handlade mest om;
– Kööööör, kööööör, samt ”håll käften, benen”.
Kolla bakåt, inse att jag fortfarande hade stor lucka. Följande varv följdes av något i den här stilen;
– Hitta en rytm, det är platt, skit i att växla ner i motvinden…hmm, kanske borde kolla watten ändå?
– Fy fan, sluta titta efter och kötta på istället.
– Dela upp banan, snart är det medvindsraka och det är nästan som vila. Men du skulle bara våga slå av på farten…!
– Nu kommer motvinden, bara några 100 meter. Andas lugnt och räkna hur många andetag du har till 50-skylten. Efter den är du i princip i kurvan som leder till målrakan, så har du klarat ett varv till.
Kolla bakåt. Fortfarande ingen där.
– Om dom kommer ikapp har jag inget att sätta emot… Så fortsätt mata och se till att de inte kommer ikapp.
– Hur många andetag var det egentligen till 50-skylten?
– Sista varvet nu, jag är stark. Dom har inte en chans.

Jag klarade det och rullade in på bronsplats för andra dagen i rad. Efter den inledande missen, eller bristen på ork, att gå med är jag glad att jag lyckades få till en ny pallplats ändå. Hoppas kunna konservera den fina formen säsongen ut nu.

14183904_1052044544910835_6438881913816687665_n
Foto: kvkmedia.be

Kommentarer

2 svar till ”Pallplatser i Belgien”

  1. Profilbild för Tommy Pollák
    Tommy Pollák

    Nu är du på g! Bravo! Fin belöning för tidigare slit.

    1. Tack Tommy! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *