World Tour Vårgårda
Förkortningen till tävlingen, WWT, står egentligen för Women’s World Tour men jag kan tycka att då borde herrarnas dito föregås av ett ”M” så jag nöjer mig med World Tour kort och gott. Det har varit mycket debatt om dam/herr i cykel såväl som idrott i stort på sista tiden. Utan att ge mig in i diskussionen för mycket vill jag bara lägga in en notering om att det finns både stora och små skillnader i min idrott.
I söndags fick jag alltså återigen chansen att dra på mig de blå-gula cykelkläderna och representera Sverige i den högsta kategorin som finns i cykel. För mig var det tredje gången jag skulle starta i Vårgårda och jag hoppades kunna vässa prestationen lite till från gångerna innan. Formen har känts bra på sistone och det är alltid extra kul att köra för Sverige i Sverige. Jag åkte från Falun i fredags tillsammans med Frida Knutsson och fick chans att lära känna henne bättre på vår väg mot att träffa resten nere i Vårgårda framåt kvällen. Ett riktigt bra gäng som var peppade på att visa upp oss på hemmaplan.
Organisationen hade återigen ändrat bansträckningen. Denna gång skulle först fyra av de korta ”klassiska” varven avverkas, följt av ett långt inklusive inte mindre än fyra grusvägssträckor, för att sedan avslutas med ytterligare fyra korta varv. Under lördagen gav vi oss ut på förmiddagen för att cykla igenom banan och framför allt få koll på de kritiska partierna på och kring grusvägarna. Jag minns det som ett roligt inslag från föregående år och de nya grusvägarna verkade fina och bra packade så jag såg verkligen fram emot att få ge mig ut och tävla på dem.
Simultankoll av triathlon och cykel.
Lördagskvällen ägnades åt att titta på både Lisa och Jenny i Rio, inspireras och ladda inför vårt eget lopp. Den goda stämningen i gruppen och ödmjukheten gentemot varandra spred någon form av lugn nervositet i mig. Lyckades sova bra och få ihop mina timmar trots den tidiga starten, 8.15. Det gäller ju att hinna få i sig en ordentlig frukost när man ska cykla 141km med lagom marginal innan start så att man slipper äta den igen första gången uppför Hägrungabacken.
Om jag ska försöka hålla mig till min egen del av racet så körde jag i princip helt som jag hade planerat. Det är inte det lättaste ska jag tillägga eftersom det är väldigt mycket som kan hända i ett cykellopp och många andra som kan få ens egna planer att ändras. Dels handlade det om att jag själv skulle hålla mig kall inledningsvis och sedan ödsla energi på att komma in högt på grusvägarna eftersom man sitter ganska fast i de två spåren som är där sen. Som lag ville vi vara representerade i det som gick och Malin fick tex till en mycket fin utbrytning tidigt i loppet, synd att hon inte fick sällskap av några fler. På andra halvan av loppet hade jag god koll på läget och satt hela tiden med högt upp. På den sista grusvägen som ledde tillbaka till de korta varven fick jag slita rejält för att hålla position och fick tyvärr se den avgörande gruppen gå precis i utgången av den sträckan.
Det blev sedan lite olika försök från klungan men inget som kom loss, mycket för att de stora lagen hade en cyklist i tätgruppen och kunde plocka ner det som hände. Ut på sista varvet fick jag försöka se till att ligga rätt när farten gick upp ännu mer och fokusera på att positionera mig bra inför de sista kurvorna till upploppet. Det var väldigt hektiskt, några svåra kurvor och refuger i vägen på slutet och jag lyckades inte komma riktigt så högt upp som jag ville. Många duktiga cyklister i klungan som såklart ville vara precis där jag också ville vara men lyckades ändå ta mig in på en fin 29-plats i det vassaste sällskap man kan hitta.
Placeringen kanske inte låter som så mycket att skryta med men jag är väldigt nöjd med hur både jag och laget gjorde vårt bästa av det vi hade. För knappt fyra år sedan startade jag mitt första cykellopp och i förrgår tog jag mig in på topp-30 bland världsmästare och nyblivna os-medaljörer. Det är många som hjälpt och fortsätter hjälpa mig längs vägen och ni ska alla känna er delaktiga hur långt jag kommit hittills. Än är säsongen inte heller över och det finns en del stora mål kvar som jag hoppas kunna nå.
Lite obligatoriskt trams på bankollen 🙂