Njutbar hårdvila
Idag ska jag maxa ur det sista av vilan eftersom jag börjar nytt schema i morgon. I tre veckor har jag fått göra precis som jag vill och fokus har varit att lyssna på kroppen. Kanske något av det svåraste man kan göra? Vad känner jag för? Vad vill hjärnan och vad vill kroppen? Plocka bort alla ”måsten” och ”borde”, det är knepigt på riktigt! Så vad har jag pysslat med när min annars huvudsakliga syssla har dragits ner till minimum?
Jag motionerade inte ett smack på första halvan. Kroppen hämtade sig snabbast men huvudet… Lusten. Drivet. Det fanns liksom inte där. För att ta ett exempel så spillde jag en kopp kaffe efter någon vecka och höll på att bryta ihop. Så nära gränsen att minsta lilla sak som inte gick som det skulle var som ett berg att klättra över. Det här har givetvis många anledningar som jag inte tänkte gå in på nu men ni fattar utgångsläget. Mentalt utmattad.
Superbrunch med barndomsvänner!
Istället för att träna umgicks jag med vänner, fick behandlingar på Access Rehab, sov och åt precis vad jag kände för. Det är även någon slags baby-boom i min bekantskapskrets så jag har ägnat mycket tid åt att gosa med barn 🙂 I tisdags fick jag även flytta tillbaka hem till mig själv och det var grymt skönt att äntligen få packa upp alla väskor och ställa saker på platsen de hör hemma. Sova i min egen säng, sitta i fönstret och bara njuta av utsikten och av att vara HEMMA. Det gav mig massor av energi!
Utan att köra hårt har jag ändå kommit igång lite med kroppen och har på den andra halvan kört Peloton med grupp 3, joggat i det fina höstvädret och kört ett NMT-pass med insamling till Världens Barn. De senare två är ju saker jag inte sysslat med på läääänge så det var riktigt skoj! Träning som gett mycket mer energi än vad den tagit 🙂
Något jag även jobbar konstant med är ju att få ihop nästa års cykling. Det finns många planer men än så länge är det fortfarande lösa trådar. Jag hoppas kunna knyta ihop tåtarna inom de närmsta veckorna. Ytterligare en stressfaktor att inte riktigt veta men som med det mesta andra så brukar det ju lösa sig på ett eller annat sätt.
Så. I morgon börjar alltså vintersäsongen och jag känner mig peppad! Ska bli kul att komma igång igen, ta i och även köra lite andra saker som gym, löpning och simning. Det kommer garanterat generera en hel del träningsvärk i början då kroppen måste vänja sig. Det kommer även bli fler timmar jämfört med samma period förra året. Ett kliv framåt som är möjligt p.g.a. min tjänstledighet och jag hoppas det kommer att ge mig en ännu bättre grund för nästa år.