Slut på säsongen och nya planer smids

Jag har ju snackat om någon slags sammanfattning av säsongen i tidigare inlägg. Det är knepigt att sammanfatta allt som har hänt på olika plan så jag kommer ge er någon slags övergripande känsla över vad det här året har inneburit för mig. Jag ska passa på att njuta av vart jag kommit såhär långt innan jag blickar framåt och jobbar vidare mot större mål.

Den generella känslan jag har nu i slutet av september är kanske något självgod. Jag är glad, stolt och rätt imponerad av mig själv faktiskt. Jag har just avslutat min 3e säsong som tävlingscyklist, mitt första år på internationell nivå och jag sitter fortfarande ihop i en del och med en massa bra resultat och erfarenheter bakom mig.

Första tävlingen med laget.

För det första inser jag att jag haft lite tur. Jag har fått vara i ett lag där jag haft möjlighet att tävla allt som laget har ställt upp i, plus lite till. Laget har också blivit inbjudet till en hel drös hårda tävlingar där jag fått mäta mig med de allra bästa. Lagkamraterna har brytt sig om varandra och vi har haft kul tillsammans på och av banan. Allt detta hade jag ingen aning om innan jag åkte ner i slutet på februari, jag hade bara mailat med sportchefen… Skulle jag passa in i gänget? Var jag tillräckligt bra? Skulle det gå att köra allt på programmet? Ja. Ja. Ja. Jag har försökt att ge mist lika mycket som jag fått och det tror jag har varit en stor del till att jag trivts så bra.

Isak i en ständig chattbubbla på min mobil!

En extremt stor del i en lyckad säsong som denna är planeringen. Jag har en fantastisk tränare, Isak, som brukar tänka lite längre än vad min näsa räcker. Vi är självklart överens om vart vi vill komma och sätter planeringen därefter men oftast känns det som att han tänker, planlägger och berättar så är det bara för mig att hålla med. När jag frågar hur eller varför finns alltid ett rimligt svar tillhands. Det viktigaste för mig är att jag kan vara lugn i att jag är på rätt spår. Jag har varit med och bestämt grunderna och målen, sen har det varit lätt att bara följa planen som lagts upp utefter dessa. Jag är nästan fånigt noggrann när det kommer till träning och vila men om jag skulle börja sväva ut utan att konsultera honom skulle jag förlora min trygghet och lugn. Så funkar jag, kommunikation är viktigt. Någon annan fungerar bäst på något annat vis.

Om jag ska prata lite om målsättningar så har jag uppnått en del och haft stolpe ut på annat. För mig var det lite svårt att sätta mål när det kändes som att jag skulle kliva in i helt annan liga. Byta land, byta motstånd, byta banor. Jag fick skjuta lite från höften och lägga in en hel del ”om”. Att vara i toppform en hel säsong går inte så man får sätta mål på lite olika nivåer. Jag visste att det fanns en del UCI-lopp på kalendern men var ju inte säker på om jag var tillräckligt bra för att få köra dem även om mitt lag var där. Så det var ju ett mål, att få köra dem. OM jag nu skulle få det var nästa steg att ta mig in topp-20.
Det var rätt klart för mig att det skulle kunna bli en del kermis och kriterium och eftersom jag kom 4a på ett förra sommaren så var pallen ett mål på något av dessa.
Eftersom världscupen i Vårgårda var något av det sista jag gjorde förra året så blev ett annat mål att få fler landslagsuppdrag.
När jag blickade mot Sverige så visste jag att det inte skulle bli så många tävlingar men SM-pallen var väldigt lockande och inte omöjlig att ta sig in på. Ytterligare ett mål.
Säsongens största puck att sätta i krysset var VM. Långskott kanske några tänker med tanke på min ringa erfarenhet innan säsongen men för mig var det fullt möjligt. Kan någon annan så kan väl jag?

Ni som har haft koll under året kan snabbt notera att det blev några fullträffar och några straffmissar. Jag fick köra alla UCI-lopp laget var med på, jag tog mig in på både topp-20 och topp-10. Flera gånger dessutom! Jag fick kliva upp på pallen 3 gånger på nationella lopp men tyvärr ingen vinst. Jag har varit aktuell för alla årets landslagsuppdrag, på BeNe tour körde jag dock för mitt klubblag som också var på plats.
På SM hade jag benen för en pallplats men en olycklig krasch sabbade tyvärr de drömmarna. Som ni redan vet kom jag inte heller hela vägen till VM men kände att jag var snubblande nära och det får vara gott nog. Så länge 😉

När säsongen började närma sig sitt slut kände jag att jag ville ge mig själv chansen att fortsätta utvecklas. Mer tid till träning och återhämtning för att ta flera kliv framåt. Dessa tankar har lett fram till att jag kommer att vara tjänstledig ett år till. Jag är fortfarande ny i sporten, jag har massor av bitar att utveckla och många timmar i sadeln att ta ikapp på mina med/motcyklister. DET är motivation för mig. Att veta att jag ändå står mig rätt bra i cykelvärlden nu och har SÅ mycket jag kan bli bättre på! Jag har en hel del arbete kvar kring hur nästa säsong kommer att se ut och hur jag ska få det att gå runt men jag lever efter devisen att vill jag något tillräckligt mycket så hittar jag en väg. En annan klyscha är ju att man bara ångrar saker man INTE gör. Vad jag vill säga är egentligen full gas framåt och jag hoppas ni vill vara med på den fortsatta resan!

Här vill jag tacka alla som hjälpt mig fram hittills. Ni är så många att jag hoppas ni känner er träffade när jag säger ingen nämnd ingen glömd. Jag hoppas också att ni känner hur tacksam jag är för ert stöd och hur delaktiga ni är i mina framgångar!