Ladies Tour of Norway

 In Övrigt

I helgen som var fick jag dra på mig landslagskläderna igen. Alltid en ära och väldigt roligt! Jag hade på förhand hört mycket bra om loppet, bra arrangemang, fina banor och starkt startfält.

I fredags skulle det köras ett kriterium i Halden där 4 av 6 cyklister fick starta. Vi ställde upp med mig, Hanna, Sara och Emilia. Eftersom jag inte hade tävlat på länge (2 hela vekor!) var jag lite nervös över hur benen skulle kännas. Kändes som att jag varit SÅ långt bort från tävlande även om det inte egentligen var så. Mer ur zonen i Holland.

Vi skulle köra 30min plus 5 varv och det gick precis så fort och hårt som jag på förhand hade kunnat gissa. Eller möjligen lite hårdare till och med. Mina ben pekade rakt ut efter bara några 100 meter och jag började fundera på hur jag öht skulle överleva! Fick gräva riktigt djupt för att bita mig fast och hade tyvärr inte så mycket att ge till laget. Försökte mig på en attack med det sista jag hade med 4 varv kvar för att om möjligt ge de andra lite arbetsro inför avslutningen men det var väl det enda vettiga jag kunde åstadkomma.

11846715_1180696828622428_8772557391995748216_n

Skojskoj! 😀

Riktigt grym stämningen i Halden och kul att tävla igen även om benen inte kändes fantastiska. Dom hade inte vaknat från semstermode…

På lördagen var det sen start kl 14.00 i Strömstad och vi skulle passera gränsen några gånger, ta oss an några bergspriser och spurter på vägen in mot Halden där 4 avslutnignsvarv väntade. Solen sken, stämningen var god och jag var rätt nervös över om benen vaknat tillräckligt efter fredagen eller om de var i fortsatt chock. När mastern släppt kände jag ganska snart att det glädjande nog var helt andra ben än dagen innan! Vi jobbade bra tillsammans och var med på det som hände och hade nästan alltid med någon på de attacker som gick.
11885376_1181094588582652_6398611703947487156_nPrecis där jag grämt mig för att jag borde gått med kommer Emilia upp och säger att vi måste vara mer på och jag känner mig träffad. I nästa sekund attackeras det igen och jag är på hugget och sliter mig med ca 6 andra som kör in en grupp på 3-4 där Sara redan är. Vi blir en liten grupp som tyvärr har lite svårt att hitta flyt. Det går i vågor, vi har som mest strax över minuten till klungan vill jag minnas. Sen krymper avståndet plötsligen drastiskt då Rabobank, som missat, driver på i klungan och vi blir uppätna mitt i en rätt bra uppförsbacke. Jag sjunker som en sten genom klungan och klarar med nöd och näppe att slita mig med i svansen.

Härefter får jag slita lite innan jag hämtat ny kraft och försöker fortsätta vara med på vägen in mot Halden. På de avslutande varven bildas en grupp på knappa 20 som jagar de 2 som ligger först. Emilia och Sara är med där, jag och Hanna ligger i gruppen bakom och Linnea och Ellinor strax bakom oss. Duon klarar sig precis, Emilia spurtar in till en snygg 5e-plats! Jag kommer in i första led i våran grupp i sista kurvan och tänker att jag tar spurten. Det dyker tyvärr upp en annan tjej i innerkurvan som inte kan hålla emot i svängen och sopar med sig hela förstaledet och vi får syna asfalten. Både jag och cykeln klarar oss ok men så jädra trist och onödigt.

11899966_1181700361855408_2945407968992718752_n

I söndags var det tidig start kl. 10.00 på gamla Svinesundsbron. Blåsigare än dagen innan men inte lika backigt. Här gällde det att hjälpa Emilia och Sara så gott det gick. Jag kände av vänster ben och axel i mastern (när man har tid att känna efter) men sedan var det annat som tog över koncentrationen och jag tänkte inte alls på kraschen dagen innan. Boels kontrollerade fältet väl och det hände inte så mycket i början. Vi lyckades sitta rätt bra tillsammans och kunde snacka ihop oss och körde bra som lag. Var återigen med på det mesta som hände. Vid ett tillfälle hade det gått iväg en liten grupp där vi inte var med. Jag såg min chans att stöta ikapp utan att få med mig så många, eller någon alls, när det öppnade sig en smal passage ute i vägrenen på högersidan och jag spättade iväg. Kom loss själv, såg Vera Koedooder från Bigla strax framför och började fokusera på den tempostarka åkarens bakhjul. Hon kom ikapp gruppen snabbare än mig och när jag hade ca 50m kvar var jag helt dränerad på kraft men på något vänster kunde jag ändå ställa mig upp och trycka det där sista. Behövde en liten stund för att få ner puls och andhämtning. Var ingen riktig organisation i gruppen och snart nog kom klungan ikapp men då hade i alla fall mina lagkompisar inte behövt jobba något.

11260570_1181093885249389_3265782351741679738_nHärefter gjorde jag mitt bästa för att sätta de andra i vinskydd och dra fram dem till bättre positioner men kände hur krafterna började tryta. Med 2 varv (av 4) kvar inne i Halden fick jag se mig besegrad och släppa. Sara spurtade in på en 7e-plats!

 

 

Jag har verkligen haft en superhelg! Massor av skratt, trams och även djupare diskussioner. Sånt bra gäng och alla mina förhoppningar om banor och arrangemang infriades. Grym publik och jag har verkligen njutit av att tävla 🙂

Den här veckan laddar jag om, blir av med stelhet, köper ny hjälm (tack för lånet på söndagen Sara, hoppas vi kunde lura några med 2xMustonen!) och planerar för ytterligare en skojig helg i Vårgårda. SVT sänder världscuploppet på söndag så då vet ni vad ni har att göra. Ny bansträckning i år med lite grusväg, det kan bli hur spännande som helst!

Leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.