Efter vilovecka kommer dubbla race!

Jag var i Sverige hos mamma och pappa i veckan som gick och kom tillbaka hit till Breda i fredags kväll. Man skulle kunna säga att om min vardag i vanliga fall är äta-träna-sova så handlade det istället bara om delarna äta-sova. Ingen dålig kombo då jag var i stort behov av att ta hand om mig och låta mig bli omhändertagen. Jag var på ett antal behandlingar på Access Rehab och fick kroppen manglad och justerad, jag träffade vänner och jag sov. Mamma undrade andra dagen jag var hemma om jag verkligen brukade sova en stund VARJE eftermiddag. Jag var trött helt enkelt. Kosthållningen kan jag inte klaga på alls, mycket och gott 🙂 Helt enkelt en grym vecka!

Igår var det UCI-race i Belgien och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kroppen. Antingen skulle jag känna mig kanon; pigg fräsch och utvilad, eller så skulle jag känna mig seg och kräva en liten startsträcka innan jag kom ihåg hur man cyklade igen. Det blev en kombo. Jag kände mig stark i början och var med på det mesta som hände men efter ett par varv (12 varv totalt) vart jag trött och benen kändes sega. Försökte då istället cykla lite smartare och spara mig för de avslutande varven. Lyckades väl hyfsat med det, vi hade bra kommunikation i laget och hjälpte varandra.

Spurten var uppför, inte superbrant men ändå lutning i fel riktning och jag hade bestämt mig för vilket hjul jag skulle hålla. Låg väldigt bra sista 500 men så stökade det till sig som det så ofta gör när det drar ihop sig för spurt och jag tappade det hjulet. Lyckades ändå få till det bra och slutade 9a! Lagkamrat Monique var 7a och hjulet jag hade tänkt hålla (Sara Mustonens) vann klungspurten. Inte så illa tänkt alltså. Det var 2 i utbrytning som höll undan för klungan. Min första topp 10 på ett UCI-race känns grymt!

I morse vaknade jag med träningsvärk i låren. Träningsvärk! Alltså det kändes som att jag hade gjort mitt första tunga benpass på gymet efter ett halvårs uppehåll. Helt galet. Kroppen var väl lite i chock efter rivstarten igår…
Som tur var hade vi bestämt att cykla till dagens kriterium i Etten-Leur som ligger ganska nära, så jag fick trampa ur/värma upp bra innan. Solen sken till skillnad mot gårdagens regn och jag var taggad men också lite spänd på om benen skulle palla uppföljningen från igår.

Idag stod 70km på programmet, varvet var kort och knixigt och vi skulle köra 45 varv. 45 varv! Också det helt galet. Jag gillar dock GP-lopp och tänkte att jag nog skulle kunna vara med och fajtas. Uppställningen av cyklister var bättre än det brukar vara på lite mindre lopp och det gällde att ha koll på favoriterna.
Inte helt otippat var jag ganska långt bak i starten och efter inte ens ett varv var klungan ett långt sträck. Jag ödslade ganska mycket energi på att ta mig upp och fram fort men det brukar löna sig i slutändan. Så även idag då en efter en droppade av i de många inbromsningar och igångdrag som blir på dessa lopp. Jag höll mig högt och var väldigt aktiv även idag. Hade inget riktigt klipp men kände mig stark. Låg riktigt bra de sista 2,5 varven men 3e sista kurvan innan målgång blir det trångt och jag tappar position. Kan inte skylla på någon annan, jag var inte tillräckligt uppmärksam och för trött kanske?

Hur som helst dyker Monique upp igen, susar om, är först i sista kurvan och vinner! Efteråt säger hon: ”Jag vann för dig idag. Du körde så bra och jag var så dålig, inte med alls. Så jag tänkte om du inte kommer iväg i en utbrytning så måste jag vara först i sista kurvan och vinna för oss.” Vilket kanonlag jag är med i alltså, här kör vi verkligen för varandra! 😀

Jag slutade för övrigt 12a, inte fy skam det heller.