Den nakna sanningen om resan till Mallorca
Nu har det gått en vecka sedan vi kom hit, jag och Victor. Det var den där andra historien om resan hit jag tänkte jag skulle berätta. Det började ju fantastiskt bra med lagom tidigt flyg från Arlanda, glada i hågen och inga förseningar. Jag somnade som en stock på planet till München där vi skulle vara i ca 1h innan planet mot Palma gick. Här började det barka åt skogen.
Vi satte oss för att äta en snabb lunch, jag misstog mig på biljetten och trodde planet skulle gå 15.00 men det var bordingen som öppnade då. Lugnade ner mig några hack och satte mig tillrätta igen. Vad som hände härefter är ännu högst oklart. Planet skulle lyfta 15.25 och min vana trogen är jag sällan först på planet eftersom man ändå får stå och köa i gången. Vi tog det piano och dök upp kvart över. Vid en alldeles tom gate. Eftersom de hade ändrat gate tidigare tänkte vi att ”mmhm, dom kanske ändrat tillbaka då” och började här bli något stressade eftersom det ändå var rätt tight med tid och inte en kotte fanns att fråga. Halvsprang tillbaka till ytterligare en tom gate. Letade upp första bästa människa att prata med och förklarade läget och undrade vart vi skulle. Det visade sig att vi hade varit rätt från början men att de redan stängt och bommat för läääänge sedan. Vi såg ändå planet stå där precis utanför och bad på bara knän (typ) att hon skulle, pretty pretty please, ringa upp någon där som kunde släppa ombord oss. ”Det går inte”. Det är ett av de värsta uttrycken jag vet. Vadå ”går inte”? Det är väl bara lyfta luren och kolla läget. Men näpp, no, nein. Tysk ordning.
Panik. Jaha. Vad gör vi nu då? Ja, vi fick gå till Lufthansas kö för misslyckande. Det tog tid och när vi väl kom fram kunde de ändå inte göra något. En tant påstod att de bara flög en gång i veckan till Palma. mmhm… Försökte få dom att kolla om man kunde flyga med någon annan men det kunde de inte hjälpa oss med. Finns det någon allmän infodisk här? Nä, bara Lufthansa på den här terminalen, men ni kan åka buss till en annan där de kanske kan hjälpa er. Vi hade givetvis precis missat bussen och vår chans att komma med ett 16.45-plan med ett annat flygbolag.
På en annan terminal (1 kanske, jag minns inte) fanns det i alla fall fler alternativ. Victor hade hunnit googla upp ett annat flyg som skulle gå på kvällen till Madrid och sedan vidare nästa morgon till Palma så vi letade upp det flygbolaget och frågade vad det skulle kosta oss och om det fanns platser kvar. Det fanns det, men han kunde även rekommendera ett direktflyg nästa morgon med Air Berlin. Då behövde vi dock ta oss till deras egen disk 15min promenad (språngmarsch) bort. Vi gjorde’t. Det var dyrare. Språngmarsch tillbaka och köpte biljetter. Madrid kan ju också vara spännande?
Jag minns inte riktigt vad som hände sedan men vi dök upp sent i Madrid och åt en torftig middag på det enda stället som var öppet och letade upp den bästa platsen att sova på. En såndär lekplats där mattan är lite mjukare än övriga golvet. Lite i alla fall. Kollade några serieavsnitt, sov en stund, började frysa av det kalla golvet, satte mig i leksaksbilen och kollade film, försökte sova en stund till, tog på mig mer kläder… Ja det var ingen fest direkt men tillslut blev i alla fall klockan frukost och vi åt en ungefär lika torftig måltid som kvällen innan på samma ocharmiga ställe. Jag däckade sedan redan innan vi hade lyft och vaknade i ett soligt Palma i alla fall!
I morse åkte Victor hem igen och jag håller mina tummar och tår för att den resan går smidigare! Första och förhoppningsvis sista gången jag missar ett flyg.