Dansa på rosor?

Undrar om det är någon som kan gå igenom livet och bara dansa på rosor? Undvika att trampa på en tagg då och då? Förmodligen inte särskilt sannolikt och jag har inte klarat det hittills. Kommer förmodligen trampa på den del taggar framöver med. Konsten är dock att inte låta taggarna sitta kvar och lära sig hur man hanterar såren.

Med det sagt (skrivet) var det lite stökigt mentalt i november/december och jag hade mina egna planer på hur jag skulle tackla den pucken. Mycket baserat på tidigare erfarenheter som jag försökt lära av.
Tillsammans med mycket hjälp från de omkring mig kom jag på bättre tankar och kom dessutom iväg en vecka till Falun innan jul som jag skrev om tidigare. Inte ett helt lätt beslut när jag ifrågasatte varför och om det fanns ork etc. Vad jag fick var dock välbehövlig kvalitetstid med folk jag tycker om och kroppen svarade direkt positivt på det!

Efter en mysig jul på hemmaplan tog jag faktiskt en kort vända tillbaka till Velodromen innan nyår spenderades med ännu mer underbara människor hemma hos mig. Fokuset utanför träningen har legat på att vara snäll mot mig själv och omge mig med folk som GER energi utan att kräva någonting åter. De vet att jag ger när det finns över hos mig men fattas hos någon annan. Såna vänner håller jag hårt om.

Jag har inte heller krävt några stordåd av mig själv. Eller jag har försökt att inte kräva några stordåd från mig själv, vilket är nog så svårt faktiskt. Kanske några av er som läser känner igen sig i att kroppen och huvudet ibland säger olika saker och det kan vara svårt att få ihop det? För mig är det så ibland i alla fall.

Det är väl en blandning av vad 2016 kommer att bli, små hinder att klättra över på vägen, viljan att alltid prestera och få livet att gå ihop helt enkelt. Jag har en stor tro på att öppenhet och ärlighet hjälper alla inblandade så det är väl lite därför jag skriver detta också. Man är sällan ensam om en tanke som fastnat i huvudet, en osäkerhet på sig själv eller vad det än må vara. För mig hjälper det att berätta, komma ihåg de små framsteg jag gör och fokusera på det som är bra istället för tvärt om. De två sistnämnda får jag hjälp med av att ta tag i det första. Så vänder spiralen och nu har jag massor att se fram emot i närstående och kan se på 2016 med en… positiv nervositet? 🙂