Besök, 2 race och ny adress

Det har hänt en del senaste veckan kan man säga. Det är väl en bortförklaring så god som någon varför jag inte uppdaterat er på bloggen förens idag.

I torsdags tog jag och Hanna vårt pick och pack och flyttade från Zandbergen i Belgien till Breda i Holland. Vi fick där ta in på hotell några dagar eftersom det hade blivit ett missförstånd på datumen för utflytt/inflytt. Lite meckigt men jag såg fram emot frukostbuffén!

Bästa tokfransarna!

I torsdags kväll hämtade jag även upp min storebror och hans Johanna. Eller om det var Johanna som hade med sig Nisse? Dom kom i alla fall hit och det är jag glad för! Vi började med att festa loss på stan med god middag och mycket trams 🙂
Vi har sedan både cyklat långt, fikat, lunchat, dinerat (precis så flott som det låter, ja) och bara strosat tillsammans. Nisse och Johanna var även eminent hejaklack på loppet i Oploo i söndags.

Vilket märkligt race sedan! Vi skulle köra 22 varv på en bana om drygt 3km. Platt som en pannkaka och nästan ingen vind gjorde att klungan höll ihop. Jag var väldigt aktiv och gick på många attacker och var med där det hände. Tyvärr kraschades det rejält vid ett tillfälle då vi hade 6 varv kvar. En tjej blev liggandes på vägen och kunde inte flyttas. Klungan blev först stoppad och informerad om att vi skulle fortsätta cirkulera banan lugnt och fint i grupp tills ambulansen kom. Efter typ 2 varv blev vi stoppade helt vid olyckan igen för ny info om att rulla lugnt bort till start/mål och stanna där för att invänta omstart för att sedan köra de sista 6 varven. Vi blev sedan stående i starten i nästan 30min och jag hann kallna rejält.
De sista varven var det friska attacker och på sista varvet hetsigt som vanligt. Jag tyckte jag låg bra till men blev trängd från vänster vid en försmalning av vägen strax innan målrakan och missade därmed en bra spurt. Riktigt tråkigt tycker jag då jag körde bra hela loppet. Men å andra sidan så får jag väl ta till mig att jag måste beräkna sånt och komma ihåg hur banan ser ut och ha ännu bättre position nästa gång. Slutade på en 17e-plats.

Efter racet åkte vi alla 3 hem till lägenheten i Breda (Hanna med stöd av hennes familj hade flyttat alla grejer dit under dagen då hon inte tävlade) och lagade middag där. Mycket trivsam lägenhet måste jag säga! Varsitt rum nu också, tvättmaskin i badrummet och den är stor och rymlig. Lägenheten alltså, inte tvättmaskinen. Nära till centrum också.

Fick säga hejdå till la familia redan på söndagkvällen eftersom de skulle åka hem på måndagen och jag skulle iväg tidigt för att tävla i Dottignies (i Belgien, nära gränsen till Frankrike och Roubaix).

GP Dottignies. Märklig tävling nummer 2 av 2 möjliga denna påskhelg. Här skulle drygt 125km avverkas på 1 långt (drygt 50km) varv och 4 korta (knappa 20km). På det stora varvet fanns 4 ”kategoriserade” backar och 500m kullersten mellan första och andra backen. Smala vägar för det mesta och det skulle enligt utsago vara svårt att ta sig fram så gällde att ta position tidigt. Vi hamnade längst bak i starten. Inte det bästa utgångsläget men inget att göra nåt åt. När starten gick så var det bara till att ta lite extra vind på näsan och avancera så fort och så högt upp som möjligt innan backarna skulle börja efter 20km. Jag lyckades faktiskt sitta riktigt bra när det började luta uppåt och hade inga problem att följa i varken backar eller på kullersten! Kändes som att jag hade koll på läget och var hyfsat bekväm i den oerhört hetsiga klungan. Det blir lätt så när det är trångt om utrymme och 200 pers vill ha typ samma plats…

I slutet av stora varvet kör det ihop sig då en annan tjej får in sin bakväxel i mitt framhjul. Jag klarar mig mirakulöst med alla ekrar kvar och utan markkontakt! På de korta varven börjar det så småningom regna och det blir halt, ännu hetsigare och ännu farligare på de smala vägarna. Jag själv får ett sjukt släpp i en kurva med 2 varv kvar. Dansar ut till både höger och vänster men återigen är turen (eller skickligheten?) på min sida och jag kan fortsätta småprata med Hanna Nilsson som är bredvid som om ingenting har hänt. Börjar här bli både harig och krokig då jag känner en överhängande risk för att jag ska sladda igen så fort det svänger lite extra och med trött kropp och knopp fattar man inte alltid så kloka beslut…

På sista varvet sitter jag fortsatt bra men så kraschas det framför mig. Jag får stopp på min egen cykel i tid, behöver sätta ner ena foten och sicksacka mig igenom några som ligger på vägen och sedan trampa ikapp klungan igen som är på väg att försvinna framför. Kommer ikapp men nu är det inte långt kvar till mål och få chanser att avancera. Jag gör mina små försök men kommer inte fram och vågar inte ta några risker i de sista kurvorna. Rullar in på en 70e-plats i slutet av klungan. Såklart inte nöjd med resultatet då jag vet att jag kan mer men glad att jag höll mig på hjulen och kom i mål helskinnad. Tvärdöd i benen dock. MEN. Det finns en (bort)förklaring till det. När jag sakta ska rulla bort till bilen igen går det jädrigt trögt och jag inser att mitt framhjul är riktigt skevt och tar emot bromsen ordentligt 1 gång per varv. Måste ha blivit så i situationen jag beskrev innan… Jag har alltså cyklat med en broms som tar emot i knappa 80km. Inte konstigt att man känner sig extra slaktad då.
Att jag inte märkte något under loppet beror nog på att det var så högt ljud runtomkring samt att farten var hög (snitt på knappa 40km/h) och man hela tiden pressade på…

Så trött att jag somnade rakt uppochner i bilen på vägen hem.

Har ni nu orkat läsa ända hit är jag tacksam och hoppas ni kan känna er delaktiga i min lite annorlunda vardag. Från den här helgen tar jag med mig att jag blev ytterligare lite mer bekväm i hetsiga situationer på cykeln, att jag blir starkare och en bättre cyklist även om resultaten inte alltid är strålande och att jag fortsatt gör detta för att det är så fantastiskt roligt! Ostigt? Men sant!