Det finns så mycket med detta VM som bara är rena känslor och svårt att beskriva. Nu är det snart en vecka sedan jag kom hem men jag har fortfarande lite svårt att få grepp om orden. VM blev som pricken över ”i” på denna säsong. En säsong som på det hela taget har varit mer än vad jag förväntat mig. Såhär efter känner jag mig lite tom men också glad och kanske lite lättad. Det blev som jag tänkt mig. Eller bättre egentligen. Sedan förra året när jag inte blev uttagen till VM i USA har jag varit fast besluten om att köra VM i år och inte bara vara där och fylla ut en plats, utan även göra en bra tävling för Sverige.

14671252_1421208927920061_3645169848226636949_n

Om vi ska ta det från början så fick vi i truppen en vecka på oss att acklimatisera oss till det varma klimatet i Qatar. Man kan lugnt säga att det behövdes. För egen del tyckte jag att den kvava torra luften var det jobbigaste och inte själva värmen kanske, om ni förstår skillnaden? Efter varje pass var det så torrt i halsen att det lät som att jag ägnat hela kvällen innan till att titta djupt i whiskey-flaskan. Vi fick prova att köra med isfyllda nylonstrumpor innanför tröjorna, jag hann prova ut hur mycket hål och hur tjocka sulor jag kunde ha i skorna och vi hann testa kroppen hårt under dessa varma förhållanden. Även banan snurrades ett antal varv under veckan och jag hann få en bra känsla för vad som komma skulle.

14611058_1417105668330387_7904823926430986138_n

Det var en lugn målmedveten känsla i kroppen. Full tillit till att jag kunnat följa planen och var så förberedd jag kunde vara. På fredagen fick jag en rejäl släng av nervositet över mig och det var många tankar på natten mot lördagen. Väl på tävlingsdagen hade jag återfått kontrollen och kunde vara trygg i mina rutiner som jag har till alla andra tävlingar. Påminde mig själv om att det inte är så annorlunda egentligen. Det är samma cyklister jag mött många gånger tidigare och jag hade uppgiften klar för mig. Givetvis lite spänd på om jag skulle kunna lösa mina uppgifter och hur de andra lagen skulle agera, samt värmen då. Vi hade diskuterat olika scenarion i oändlighet under veckan utan att komma fram till något egentligen så det skulle bli skönt att äntligen få veta hur tävlingen skulle arta sig.

Efter en lång neutralisering på ca 10km släpptes vi äntligen iväg och det var full gas från start in mot de knappa åtta varven tävlingen skulle avgöras på. Jag kände direkt att jag hade det där sköna lugnet över mig. Jag kunde koncentrera mig på vad min uppgift i laget var och kände mig inte stressad i klungan av vad andra gjorde eller inte gjorde. Hade god koll på banan och visste när jag behövde avancera och kunde lugnt ta mig till position när det var läge. Att det var ett VM det handlade om tänkte jag faktiskt inte så mycket på under själva tävlingen. Jag kunde ta lagning varje gång tillfälle gavs, ibland fick jag till och med fatt i 2 flaskor i samma zon, som jag kunde fördela ut till mina lagkamrater. Krafterna var synkade med min mentala styrka och jag kunde ta mig upp till fronten för att göra mitt bästa i att försvara de svenska färgerna när det attackerades. Varken jag eller någon annan hade nog trott att det skulle hålla så länge som det gjorde. Ut på sista varvet försökte jag gå med när det attackerades. Jag kom inte riktigt in på hjul men kunde i alla fall hjälpa till så att de framför inte kom loss och klungan blev samlad igen. Efter denna sista urladdning i ben och lungor var det rätt färdigt för min del. Jag försökte avancera upp återigen men orkade inte riktigt med det och sladdade in i slutet på klungan. Vi fick inte riktig till det som vi ville i spurten sen men Sara tog ändå en mycket snygg 17e-plats.

fb_img_1476773110177

Jag kan inte annat än var nöjd med mitt första VM och mitt första år som proffs. Med det sagt är jag både motiverad och inspirerad till att fortsätta utvecklas och göra saker ännu bättre framöver.

Som summering finns det några mycket viktiga anledningar till att min säsongen blivit så bra som den blivit. Frisk och skadefri är A och O, läs nedan.
Jag har bara haft en (1!) sjukdag sedan året började. Jag fick känning i halsen under ett läger i januari och tog en extra vilodag.
Jag fick modifiera några pass i början av säsongen efter en krasch på svanskotan.
Jag kan räkna antalet pass jag behövt byta plats på eller ändra lite på en hands fingrar.
Antalet punkteringar under tävling är som kuriosa noll.
Kontinuiteten i träningen och den tighta kontakten med coach Isak har gjort, och gör, mig trygg i att jag är på rätt spår. Jag har minimerat stressmoment och försöker vara lyhörd på vad kroppen säger. Målen är tydliga och jag har väldigt många bra personer i min närhet.

Tack alla som har stöttat och fortsätter att stötta mig längs vägen. Familj, vänner, sponsorer, lag och team. Ingen nämnd ingen glömd.

Nu tar jag lite off-season och har en del andra projekt att ta tag i innan vinterträningen drar igång.

14690960_1422271727813781_5424609640229183943_n

 


Kommentarer

2 svar till ”VM”

  1. Profilbild för Tommy Pollák
    Tommy Pollák

    Du skriver så bra om tävlingar, träningar och annat. Ett sant nöje att följa dina ansträngningar.
    Grattis till den här fina säsongen med EM och VM som höjdpunkter.
    Jag ser fram emot nya rapporter från försäsong och nästa säsong.

    1. Tack Tommy, vilka fina ord! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *