Tempotest och trötta ben

Slut på vilan jag skrev om nyss. Jag var även lite snorig i helgen så det passade ju bra att vila då men lika skönt har det varit att komma igång igen! Snoret har dock varit lite efterhängset men tror jag blåst ut allt nu. Det mesta har hamnat på vägen vid sidan om likt ett spår från en snigel skulle jag gissa. Det är dock inte alltid man (jag) lyckas så bra och en del hamnar därför även på handskarna man torkar av sig med också…

Det vita som uppenbart inte är sömmar är alltså intorkat snor. Japp.

För att återgå till rubriken så har jag varit ute och testat nya tempocykeln också! Man kan säga att det var blandade känslor. Å ena sidan var det superroligt att susa fram på en ny cykel till ett härligt ”swooshande” ljud. Å andra sidan var det mycket smärtsamt eftersom passet bestod av 6x8min på tröskel med 2min vila mellan. Första intervallen kändes ändå ok och jag kände att jag ”satte in mig” lite på cykeln om ni förstår? Efter det gick det hastigt och ganska olustigt utför. De 2 minuterna kändes bara kortare och kortare samtidigt som 8 minuter kändes allt längre för varje intervall. Den sista stretade jag med allt jag hade för att hålla huvudet ovanför ytan (eller pulsen uppe på tröskel). Men jag gjorde det och var som ett barn på julafton efter! Alltså efter att jag slutat flåsa lungorna ur mig och trampat ur benen ett antal minuter… Skönt att vara tillbaka efter en liten förkylning alltså.

Vänta nu tänker ni. Det där duger väl inte för att trötta ut Saras ben?! Exakt. Så tänkte även Isak får jag gissa. Idag var jag således serverad ett pass på 5h med 3×10 min på tröskel med 2 min vila mellan. Hurra? Nä, benen (h)jublade inte direkt när jag talade om det för dom i morse men föga annat alternativ än att göra som jag sa hade dom.

Jag hade bestämt träff med Monique kl. 10 så stack ut vid 9 för att riva av intervallerna innan för att sedan kunna ”softa” bort resten av tiden i gott sällskap. Man kan väl konstatera att jag borde avsatt lite mer tid att smälta frukosten innan avfärd men gröten smakade någorlunda även andra men inte så deliciöst den tredje gången.

Nåja, som ett barn på julafton igen efter att ha plockat upp resterna av benen. Hanna anslöt även till sällskapet och det blev en trevlig trio i vindens förlovade land. Rätt så krispig och jävligt kissnödig kom jag i alla fall hem efter de utlovade timmarna och jag ser fram emot en skön vila i morgon. Raceday på söndag igen iom Ronde Van Gelderland. Hepp!

Snabbcykeln!