När motivationen tryter

Den här veckan har inte varit toppen när det gäller motivationen.
Jag hade ett rätt ruttet simpass i måndags, tog en extra vilodag i tisdags för att ladda inför backintervaller löpning på onsdagen istället. Kände mig oinspirerad och omotiverad men försökte peppa mig med mina mål och varför jag gör detta. Det gick sådär men jag tog mig igenom det i alla fall. Ganska besviken efter om jag ska vara ärlig.

Fick påminna mig om att jag inte kan vara på topp jämt och acceptera att det inte alltid finns en tydlig anledning till att motivationen tryter. Det bara är så.

Framåt torsdag fokuserade jag på vad som skulle komma i helgen istället och blev på bättre humör. Det är viktigt för mig att blanda upp den inrutade träningen med ett par kliv utanför boxen då och då. Särskilt när träningen inte känns på topp. Så i fredags åkte jag in till Café LeMond för att se min tränare Isak spela trummor i ett litet gig där. Det var verkligen kul att se honom i ett helt annat element än vanligt! 🙂

Därefter åkte jag till ett födelsedagskalas i en annan del av stan och fick träffa lite träningskompisar från några år tillbaka och det blev rätt sent men ruskigt trevligt!

…så idag då tillbaka i träningen och plötsligen slog jag till med ett riktigt bra pass med Marika. Vad vänner kan få en att åstadkomma och så mycket lättare och roligare det kan vara. Vi båda höll på att avlida på sista backintervallen men vi grejade att pressa varandra till max på ett sätt som vi inte vart ens nära om vi kört på varsitt håll!

Känner mig redan nu peppad för distanscyklingen med CK08-tjejerna i morgon. Hurra för bra vänner!