Gracia Orlová
Jag ska försöka samla alla tankar och känslor och sammanfatta detta överskådligt kort. Det första jag tänker på är hur roligt det har varit! En jädra urladdning både fysiskt och mentalt men vad kul vi har haft det tillsammans! 🙂
Jag ber redan nu om ursäkt för att jag bara lyckats skaka fram 1 bild från loppen.
Utan att ha tävlat i samma lag som någon av de andra tjejerna tidigare var det lite nervöst hur allt skulle funka och hur vi skulle trivas ihop. Den oron gick fort över! Vi har skojat och tramsat och även pratat allvar i en salig blandning och det har vart ett riktigt bra gäng. Att man trivs som grupp utanför gör ju att det blir så mycket lättare och roligare att tävla tillsammans sedan, man blir mer motiverad att ”offra” sig för sina lagkompisar och hjälpa varandra.
Jag kom till Tjeckien med ett par ben som inte riktigt varit med mig på sistone. Jag var rätt nervös inför första etappen, dels på hur benen skulle kännas men även på motståndet. Det var inte det ”vanliga” gänget jag brukar stöta på, på helgerna. Vem var bra och vem skulle man helst undvika att ligga bakom?
Det visade sig att mina ben tackade för att de fått lite extra vila med att vara tillbaka i sin mera vardagliga kostym. Jag kunde även hålla mig högt och satt med bekvämt där jag ville vara. Genomgående på alla etapper har det känts som att jag kan vara på den plats i klungan jag vill, högt med koll på läget. Undantaget var andra etappen där det var 3 rejäla stigningar och jag fick släppa redan i första och hamnade i en 3e-klunga för resten av loppet.
Jag har inte heller riktigt orkat med de tuffa avslutningarna på etapperna med ganska branta, ibland även långa uppförsbackar där farten skruvats på lite för mycket. Har då istället satsat på att försöka sätta mina kamrater i så bra lägen som möjligt innan jag själv fått släppa.
Jag har gjort debut på tempocykel i tävlingssammanhang. Jag har vågat ta plats och både attackerat själv och följt i andras försök att komma loss. Ibland har jag/vi fått en lucka men blivit inhämtade igen. Jag har försökt hjälpa laget så gott jag kunnat och också samlat ny kunskap om hur jag kan bli ännu bättre och tänka på flera sätt.
På det hela ett roligt och väldigt lärorikt etapplopp. Jag ser fram emot att få fortsätta utvecklas och sedan få fler chanser att visa vad jag lärt mig!