Gott nytt år!
Även om det inte hänt något särskilt spektakulärt på sistone så är det just det som har varit skönt. Mycket tid med vänner och familj i någon slags förberedelse för att inte kunna träffa dem på väldigt länge. På onsdag åker jag till Sydafrika för ett långt läger som sedan kommer att följas av ytterligare ett läger och 3 tävlingar innan jag ser röken av Sverige igen. Det blir någon gång i början av mars skulle jag tro.
Snart slut på skidåkandet.
Det känns spännande att få lämna vinterträningen bakom mig och plocka ut racercykeln igen. Jag får köra på förra säsongens variant av cykel tills jag träffar teamet i Nice i mitten på februari. Det känns som ett redigt ”hejdå” till min Cervélo med en månad i Sydafrika innan jag får gränsla min nya tävlingscykel av tyska märket Storck. Några i teamet åker redan nästa vecka till Australien för att börja säsongen där och när det nu börjar dyka upp bilder på kläder och material i mina sociala media känns säsongen som varit så långt bort plötsligen väldigt nära. Det ska bli riktigt kul att få träffa resten av gänget och komma igång på riktigt. Även om jag gärna hade åkt till Australien känns det samtidigt ganska skönt att inte göra det och istället hinna få en bra paus samt längre uppbyggnad till vårens klassiker som jag hoppas att jag ska vara i grymt slag till.
Snart slut på innecyklingen också.
Jag går runt med en liten känsla av att jag borde förbereda mig mer inför att vara borta så länge i olika länder med både träning och tävling men just nu kan jag inte komma på något annat än att jag måste packa ner cykeln och få med lite kläder. Som om jag bara skulle vara borta en vecka fast det egentligen är mycket längre än så. Jag kommer i och för sig att få en hel del material när jag träffar teamet i Nice så det kanske är bra att jag inte får med mig för mycket till Sydafrika nu.
