Första tiden i Belgien

För er som kanske har missat det så gick min premiär inte som tänkt. Det var väldigt stressigt i klungan och säkert många som precis som jag gjorde första tävlingen för säsongen. Jag åkte själv dit på en tidig klungkrasch bara några km efter att vi blivit ivägsläppta. Med adrenalinet pumpandes letade jag reda på min cykel, kollade att den verkade ok och hoppade upp för att jaga ikapp igen. Kände mig lite som en jojo i klungan därefter och kom liksom aldrig riktigt in i matchen igen. Vartefter tävlingen fortgick fick jag sedan mer och mer ont i ryggslut och säte och när jag sedan tillslut synade kullerstenen på Paddestraat lite närmare fick det vara nog. Jag försökte ta mig in i kvastbilen men med alldeles för stor möda och massa besvär blev jag skickad till sjukan i en ambulans istället.

Som tur var hade jag inte brutit något men min svanskota hade fått sig en rejäl smäll och även höger sida säte var mosat (tillsammans med otaliga andra skrap och sår av smärre karaktär). Jag blev härefter tvungen att avstå nästkommande tävling och har sakta men säkert jobbat med att komma tillbaka i slag. Det har blivit bättre varje dag men går ju aldrig så fort som man önskar och jag är glad att jag föredrar att sova på mage. Till helgen är det två nya race här i Belgien för min del och jag hoppas att jag ska komma in i säsongen på ett bättre sätt av vad den startat.

I övrigt är Belgien som Belgien brukar vara såhär års, oftast regnigt och kylslaget. Inte det skojigaste att cykla i men det härdar väl och gör att man uppskattar solen när det våras lite mer. Jag har hunnit cykla en del med Andrew, som jag bor hos, och hans cykelkompisar och fascineras (återigen) över kulturen kring cykel som finns här. Är det bra väder jobbar alla som gillar att cykla halvdag och passar på att vara ute. Inga konstigheter, bara att ta igen någon annan dag tydligen. Det är en sån härlig inställning till livet tycker jag, passa på att njut och prioritera det som man mår bra av.