Att springa med cykelben…

..är inte så lätt alla gånger. MEN! efter bara ett par veckor så börjar det kännas bättre! För mig är det mer känslan är farten jag jobbar på nu. Även om dom går lite hand i hand såklart.

Gjorde ett försök att börja springa i slutet på augusti men var för sliten i kroppen totalt så fick ont både här och där men främst i knäna. Nu efter lite vila och färre hårda pass och tävlingar fungerar det bättre. Jag kände mig förvånansvärt peppad för passet när jag vaknade i morse!

Ute låg frosten fint på marken och i träden och det var kallt men inte rått. Jag tuggade igång och det rullade på. Hamnade lite otippat borta vid Kärrtorps utegym och tänkte att ”här ska jag nog inte vara”. Försökte se om det gick en väg runt och tillbaka men fick ta till mobilen för att konstatera att jag istället behövde vända. ”Shortcut” genom lite obanat för att hamna på rätt spår igen och lyckades ändå tajma den utsatta tiden någorlunda. Hade väl inte vart några större problem annars, om det inte vore för att jag gärna ville hinna äta frukost innan jobbet..