Uppochner.

Samtidigt som jag börjat bo in mig här i Falun och kommit igång med träningen, har jag också åkt till både Stockholm och Danmark under senaste månaden. Det gick kanske lite väl fort träningsmässigt i början med både en massa träning som kroppen vant sig av med men även nya och nygamla träningssätt så som löpning, velodrom och tyngre styrka på gymet. Löpningen tyckte jag ändå gick över förväntan och att lyfta skrot på gymet hade jag verkligen sett fram emot. Velodromen var jag ganska nervös för och det tog ett antal pass innan jag kunde känna mig bekväm och avslappnad när jag gick upp i banan. Jag fick även slita rätt hårt på en för lätt utväxling innan en mindre krans hade införskaffats. Galet stor skillnad på bara en tand och plötsligen kände jag att jag kunde vara med och känna mig stark. Riktigt kul att få köra fort med de starka gänget i DSA.

Något som inte var lika kul var att få ont i en hälsena. Det kan ha varit löpningen, det kan ha varit knasiga skor eller en kombination av ovan nämnda aktiviteter. Hur som helst gick det inte att ha vintercykelskor på sig eller några skor med tryck på hälsenan över huvud taget. Vad som var mer glädjande var att det inte har varit några problem att ha vanliga cykelskor på så därför har det blivit lite mer innecykling och mindre löpning än planerat. För två veckor sedan var även ett gäng från min klubb Stockholm CK uppe och lärde sig cykla velodrom så jag fick chansen att cykla några timmar med det härliga gänget. Passade väldigt bra att få sådant sällskap när jag bytte 5h ute mot 4,5h inne pga hälsenan.

Förra helgen blev inte heller som planerat träningsmässigt då jag istället åkte till Nyborg i Danmark för ett par dagar med mitt nya team. Riktigt roligt och givande och jag blev väldigt peppad på vad som kommer hända 2017. Vi gick igenom vilka värderingar som är viktiga för oss, hur vi vill växa inte bara som cyklister utan även som människor och såklart diskuterades det spännande tävlingsprogrammet. Det känns verkligen som att det tänks på helheten och inte bara hur många watt man trycker.

Den ganska mysiga kojan.

Väl hemma i Falun på söndag kväll igen möttes jag tyvärr av en influensasjuk sambo samtidigt som jag själv börjat känna av ett knä lite grann när jag traskat runt mer än vanligt. I hopp om att inte drabbas av sjukdom proppade jag Oskar full med huskurer och febernedsättande piller och bäddade åt mig själv i vår ”kojmöbel” för att lämna honom i karantän i sovrummet. Det gick ändå åt pipsvängen. Eller inte helt kanske då jag verkar ha drabbats av en lättare förkylning med hosta som jag hoppas inte ska bli värre.

Att vara sjuk hör inte till mina vanligt förekommande tillstånd och jag känner att det är en av mina sämsta förmågor. I morse vaknade jag med ont i större delen av kroppen. Inte på ett sådär sjukt sätt, mer på ett sätt där kroppen känns som en pinne. Sanslöst stel och det drar överallt av för mycket stillasittande. Som att man inte har nog med tankar kring att man inte rör på sig, tramskroppen ska ha en ständig påminnelse plingandes och ett konstant stramande i benen också. Tack.

Nåja. Jag ska sluta oja mig nu. För ikväll åkte jag till Stockholm för både det ena och det andra som man säger. I morgon har jag bokat in mig och min arma kropp på det bästa den kan tänka sig, behandling på Access Rehab. Hela dagen har jag längtat och vet att jag kommer känna mig som en ny människa efter besöket. Att jag dessutom får fira av dagen med en trevlig middag hos storebror och hans fru blir som pricken över ”i”.

Till skillnad från Oskars stackars influensa så känner jag mig redan rätt ok och tänker att även om den här veckan och helgen inte blev och blir som det var planerat först så kommer det att bli bra. Det går upp och det går ner för att sedan vända igen. Jag har inte riktigt känt igen mig själv på senaste veckorna men det är väl kroppens sätt att berätta något för mig. Det är inte alltid så lätt att förstå vad men jag gör mitt bästa. Och det får jag påminna mig själv om är gott nog.

Fler spännande och roliga möten med bl.a. Stockholm CK kommer att dyka upp i helgen, men det får bli mer om det en annan dag.