En lägersaga eller två.

Jag har ju egentligen bara varit borta på ett långläger men man skulle kunna säga att det var två inbakade i samma resa. Eller kanske till och med tre.

Det hela började med att jag åkte till Mallorca för en dryg vecka med mitt team VeloConcept Women. Som del två stannade jag sedan kvar några extra dagar med Sara och fick tillslut några soliga turer i bergen. När vi skildes åt åkte jag inte hem utan vidare för runda tre på Furteventura tillsammans med ett gäng triathleter. Så det kan man väl kalla för tre etapper i ett lägerlopp?

Mallorca var inte direkt inbjudande i mitten av januari. Dagarna innan jag skulle åka dit var det snökaos och när vi väl kom dit hade snön ändrats mot hällregn och lite mysigt hagel. Som tur är när man är iväg med teamet finns det personal som tvättar ens cykel och kläder så att man kan starta ren och fräsch till varje pass och bara har sin egen kropp att tänka på och ta hand om på bästa sätt. Lyx. Det var första gången som alla i laget var på plats och det blev ett väldigt lyckat läger. En bra blandning av personer som alla var duktiga på att ge och ta från och till varandra. Vi hade även gott om möten och information från sponsorer som även var med på cykelpassen, föreläsningar om nutrition samt fick en stor inblick i allt arbete som görs och vilka planer som finns i hela konceptet Riis-Seier Project. Det kommer definitivt bli en spännande framtid.

Själva träningen då? Jo det rullade på kan man säga (hehe). Vi bakade in allt från lagtempo, spurter och backintervaller till cykelteknik och racesimulation. Efter en lite trevande start där man givetvis känner och klämmer på varandra så blev kommunikationen bättre mellan både cyklister och ledare, känslan för varandra blev säkrare och lagets utveckling påtaglig på bara dessa få dagar. Vi hann givetvis med en del kaffedrickande också och var glada att vädret skärpte till sig så vi kunde plocka av arm- och benvärmare och njuta av solen.

När så nästan alla åkte hem så fick jag några fina soloturer i bergen. Det var skönt att låta lägret, all info och alla intryck sjunka in innan jag jag skulle härja vidare till nästa spanska ö lite längre söderöver.

Del tre var alltså Fuerteventura och en infiltration i elitlägret för svensk triathlon på deras sista dagar där. Jag fick hänga med vänner jag inte sett på länge och framför allt kramas med mitt hjärta igen. Bra cykling även här och ett gäng grader varmare. Även om jag fick mest tid i sadeln så blev jag inspirerad att simma några längder i poolen också. Kände mig som en blåval i jämförelse med de snabba triathleterna men kunde förhoppningsvis väga upp det på två hjul istället. Sista dagen när svenskgänget inte skulle cykla passade jag på att se hur det funkade med Norges bästa triathleter. Det började som det var sagt i ett bekvämt ”roligt” tempo fram tills en snabbfika halvvägs. Där delade vi upp oss eftersom alla inte skulle cykla lika länge och jag gav mig iväg med cykla-långt-gruppen över ytterligare några berg. Jag vet inte riktigt vad som hände där de sista timmarna men man kan säga att det spårade ur och slutade med ett snabbt ökande lagtempo i kraftig kantvind tills det inte var så många kvar. Riktigt roligt att få leka av sig lite tills benen pekade rakt ut och det kändes bra att jag ändå kände mig rätt stark på slutet.

Allt som allt några riktigt bra träningsveckor. Nu gäller det bara att vässa upp det där sista klippet i benen för tävlingspremiären närmar sig med stormsteg.